I dag är det exakt 2 år sedan min moster Inger dog av cancer. Tiden går så otroligt fort och det känns som om det på sin höjd är ett par månader sen jag pratade med henne för sista gången. Hon ver verkligen den bästa mostern man kan tänka sig. Det fanns inget hon inte skulle göra för mig, min lillebror eller mina kusiner Sarah och Filip. Verkligen ingenting. Mina föräldrar bor en liten bit utanför Lidköping och det har under årens lopp gjort att jag har övernattat mycket inne i stan hos Inger pga sena handbollsträningar och tidig skola dagen efter. Det blev i runda slängar i alla fall 2 nätter i veckan. Detta gjorde ju att hon inte bara var en flyktig moster för mig som man träffade då och då (för så kan det vara i vissa famlijer), utan hon var ju som en extra mamma. Även fast man var beredd på att hon inte skulle bli äldre än sina dryga 40 år som kommer jag aldrig glömma hur förkrossad jag blev när hon väl gick bort. Hur mycket man än försöker så går det inte att förbereda sig på något sådant. Jag hade "turen" att få vara med när hon somnade in, även fast man inte ville något hellre än att hon skulle vakna igen så visste man att hon hade det bra nu. Inga mer smärtor och framför allt ingen mer cancer. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, jag har till pch med kvar hennes telefonnummer på mobilen. Önskar att jag bara kunde få träffa henne en enda gång till.

Älskar och saknar dig Inger ♥