Hur i helskotta lyckas jag skada mig hela jäkla tiden?! Jag måste ju vara så jäkla skör och otränad man kan bli. Trampade riktigt snett med högerfoten igår på matchen och den smärtan jag fick var löjlig. Att dra av korsbandet var ingenting i jämförelse. Småpotatis helt enkelt och dessutom skrek jag som en stucken gris. Det sjuka är att jag har trampat snett med samma fot säkert 30 gånger innan men aldrig fått så ont. Antingen så har jag aldrig stukat den riktigt illa innan, eller så är det värre än just en stukning den här gången. Jag hoppas på det förstnämnda. Var i alla fall på akuten och röntgade foten igår kväll efter matchen och enligt den läkaren var inget brutet och jag fick vara så vänlig och vänta för att se om det blir bättre eller inte. Han trodde att det var en vanlig stukning helt enkelt. Men, så tittade våran naprapat Jesper på den ikväll på träningen och han tyckte väl inte att det såg toppen ut direkt och jag behöver kolla upp den mer. Foten är helt sne, jag kan inte sätta ner stortån och resten av insidan av foten i marken, jag kan inte böja och sträcka den, när jag trampade snett så small det till i foten och framför allt så gör det riktigt jävla ont. Nu gnäller jag väldigt mycket, men tro mig, det hade ni också gjort i mitt läge. Kryckor is inte the shit. Trots att läkaren igår avfärdade att det skulle vara nåt större fel på den så ska jag i alla fall ringa IF skadeförsäkring i morgon och försöka få en tid i Göteborg för att utesluta allt annat än en stukning. Hoppas, hoppas, hoppas på att det inte är något farligt.

Slut pratat om min jäkla skit fot. Sorry om jag tråkat ut er. Hur som helst vann vi matchen igår och är alltjämt obesegrade. Jossan gjorde en kanonmatch och var grym! Sånt gillar vi.

Var i alla fall med och gymmade på träningen idag, överkroppen går ju liksom att träna ändå. Tjoho.

Nu blir det Paradise Hotel. Ett program jag hatar att älska.

Bye bye.