I morgon har jag och min älskling varit tillsammans i 5 år, och förlovade i ett halvår. Det är inte illa pinkat! Är så glad att jag har honom, han stöttar mig i vått och torrt. Utan hans uppmuntran hade jag nog gett upp handbollen för länge sedan och missat många tentor pga att jag varit för skoltrött för att plugga. Men han ger sig inte, han är som en ilsken iller som är på mig så fort jag inte gör det jag måste/borde. Givetvis kan det vara riktigt jäkla irriterande för stunden, men han gör det ändå för min skull. Det älskar jag honom för. Så morgondagen kommer vi att "fira" med bio, Transformers II, och något gott käk efteråt. Det är svårt att hitta på något större mitt i veckan, så vi får skjuta det på framtiden helt enkelt,

Nu blir det Spotify och sängen.





Sayonara.