Nu börjar jag känna av det här med att inte ha någon bil. Även fast jag visserligen skulle kunna gå eller åka buss så drar jag mig för det, det känns som ett sådant jäkla projekt. Just nu sitter jag hemma dag in och dag ut, av ren lathet. Går på sin höjd någon promenad i området. Det fungerar ju inte i längden, något socialt umgänge måste man ju ha. Vill dessutom exempelvis inte åka handla utan bil, får inte plats så värst mycket i vagnen och småhandla gillar jag inte. Ska bli så skönt sen när vi har varsin bil. Då kan man åka hälsa på vänner, ta en sväng till Ica/Ikea/A6, eller rentav åka hem till Lidköping. Som tur är är det inte många veckor kvar innan T får en leasingbil. Först ska vi bara välja vilken han ska ha, och det är inte det lättaste.