Var inne på andra vändningsförsöket idag. Min inneboende har nämligen bestämt sig för att kampera åt fel håll i magen. Och givetvis är den så envis att den vägrar rulla runt åt andra. Trots en hel del hjälp på traven. Förmodligen brås den på T, som är så osmidig att han inte ens kan göra en kullerbytta. Skyller givetvis allt på honom.

Hur som helst har det, efter röntgen, konstaterats att mitt bäcken är tillräckligt stort för s.k sätesbjudning, dvs en förlossning där rumpan/benen kommer först i stället för huvudet. I värsta fall blir det kejsarsnitt, om allt mot förmodan inte flyter på som det ska. Mig kvittar det, bara den kommer ut och är frisk så är jag öppen för förslag. Tror det är värre för T som börjar bli riktigt nervig. Han peppar och försöker lugna mig, trots att jag är hur lugn som helst, men i själva verket är det nog sig själv han försöker lugna. Ska bli spännande att se honom i skarpt läge, minst sagt. Tror dock han fixar det galant.

Vad som är helt galet är att det idag är max 30 dagar kvar tills vi är föräldrar. Hoppas i och för sig att det slipper ta så lång tid, men den får gärna stanna kvar till efter midsommar i alla fall.

Nu till vad mitt liv för närvarande kretsar kring: mat!